För LAIK:s stiftande och första styrelse samt klubbens föregångare
redogöres här nedan.
För närvarande arbetar klubben i sektioner
för fotboll bordtennis, orientering, ishockey, skidor, motionsidrott
och fri idrott. Tidigare har på tävlingsprogrammet även
stått boxning, simning, cykel och gång. Vidare har funnits
särskilda sektioner för damidrott och ungdomsidrott. Brottning,
gymnastik, tennis och frisksport har däremot inte bedrivits i
LAIK-regi, eftersom specialklubbar funnits för dessa grenar.
En tid hade även boxningen egen klubb.
Sektionerna har egna styrelser, som ansvarar för träning,
tävling och ekonomi. Sektionsstyrelserna är dock ansvariga
inför huvudstyrelsen, som handlägger frågor av gemensamt
intresse gentemot förbund, myndigheter och övriga organisationer.
LAIK:s nuvarande styrelse består av: Rolf Johansson ordf., Harry
Forsman kassör, Lars Forsström sekr., samt Gunnar Gustavsson.
I huvudstyrelsen ingår också ordf, för varje sektion.
Klubbens medlemsantal uppgår vid jubileumsårets ingång
till 246.
Sektionsordförande och sålunda ledamöter av huvudstyrelsen
är vid årsskiftet 1970-71: Fotboll: Arne Hellström,
skidor: Bertil Eriksson, bordtennis: Sven-Olof Westlund, orientering:
Jan Olof Carlsson, ishockey: Kent Wadin, fri idrott: Lars Andersson,
motionsidrott: Anders Westman.
Långshyttans BK och IF
Enligt uppgift skall den första idrottsföreningen
i Långshyttan ha bildats år 1905 med namnet Långshyttans
Bollklubb. Som framgår av namnet torde fotboll ha varit den
dominerande sportgrenen och klart är att övningarna försiggick
på Jonsboplan, som torde vara Långshyttans första
mera officiella idrottsarena. Hur länge denna klubb agerade är
ej känt, men 1912 bildades Långshyttans idrottsförening.
Dess verksamhet tycks ha upphört ungefär vid tiden för
första världskrigets utbrott. Den 11 juni 1917 hölls
ett sammanträde på hotell "Frida" i Långshyttan
"med intresserade för den gamla idrottsföreningens
återupplivande". Då fördes protokoll och där
kan man läsa, att idrottsföreningen "nu snart legat
nere i 4 år". Det valdes en styrelse med Nisse Carleson
som ordförande och det beslöts att bibehålla föreningens
gamla namn "nämligen Långshytte Idrottsförening".
Av ett protokoll från augusti 1917 framgår att föreningen
hade 39 medlemmar, varav 22 aktiva.
Hedersledamot fick tampas med Hitler
Av
medlemmarna var mer än hälften tjänstemän vid
Klosterverken. En av föreningens första åtgärder
var att som "hedersledamöter" välja in Klosters
AB:s dåvarande disponent Harald Funch samt bolagets vice VD
Arvid Richert, sedermera svensk ambassadör i Berlin under andra
världskriget. Det har funnits fint folk i Långshyttans
idrottsrullor!
Till dem kan ju också räknas, om man vill, IFK Hedemoras
senare så framstående bollspelare och idrottare, Sigurd
Wretling. Han jobbade nämligen som frisör i Långshyttan
åren 1916-17 och var då med i LIF, sparkade boll och friidrottade
på Jonsbo plan.
En del tävlingar och fester anordnades, men de ekonomiska svårigheterna
var stora och planfrågan var ständigt på tapeten.
I det sista tillgängliga protokollet från september 1918
lyder sista paragrafen: "Bestämdes att skaffa ett nytt fodral
till bollen och annan idrottsmateriel innan priserna springa i höjden."
LAIK
bildas
Den 13 januari 1921 samlades några idrottsintresserade
på Bergs kafé för bildande av en "Idrottsklubb",
som det står i det förda protokollet. Som ordförande
och sekreterare vid mötet fungerade Hanse Norbäck och Hugo
Johansson (Stamgård). Redan då bestämdes att klubbens
namn skulle vara Långshyttans Allmänna Idrottsklubb. Någon
styrelse valdes ej, enär "en hel mängd medlemmar från
den gamla klubben ej hade infunnit sig". Valet uppsköts
till den 16 januari, då klubben skulle hålla möte.
Redan vid detta första sammanträde beslutades dock om en
träningstävling på skidor "å 20 km. distans"
med start vid godtemplarlokalen. "Att uppåka banan utsågos
herrar Larsson och Johansson" - så slutar denna LAIK:s
första urkund och ger därmed en antydan om vilken idrottsgren,
som skulle bli en av de dominerande.
Det
kallades till allmänt möte i Folkets Hus den 16 januari
1921. Då valdes styrelse och beslöts att söka inträde
i Svenska Idrottsförbundet.
LAIK:s
förste ordförande 1921-22 polisman Gunnar Bruhn
Styrelsen fick följande utseende: Ordförande
Gunnar Bruhn, vice ordf. Karl Roos, sekreterare Gustav Andersson,
kassör Edgar Hellstenius, materielförvalt. Henning Hammarström,
suppleanter H. Norbäck och Evald Laeben.
Det var vinter och helt naturligt startade klubben sin verksamhet
med skidtävlingar. Distanserna var 15 och 30 km. och start eller
samling skedde oftast vid Godtemplarlokalen.
"Sorgligt
nog" hela 4 fotbollslag
Men när sommaren kom blommade fotbollen och det
i sådan omfattning, att styrelsen ansåg sig böra
konstatera: "Sommarens idrott har, sorgligt nog, uteslutande
egnats åt fotboll i det att icke mindre än 4 lag bildats".
Bakgrunden till denna veklagan var det faktum, att den allmänna
idrotten "helt fått ligga nere". Orsaken därtill
tillskrives den dåliga planen samt avsaknad av löparbanor.
Vid årsskiftet 1921-1922 räknade klubben 117 aktiva medlemmar
"sedan Trollbo-Kamraterna sökt och erhållit inträde'.
Vid slutet av år 1922 var antalet 137.
Planfrågan
liv eller död
En livsfråga för klubben var en idrottsplan,
användbar för såväl fotbollen som allmänna
idrotten. Denna fråga går även som ert röd tråd
genom klubbens historia fram till år 1939, då nuvarande
Klosterliden stod färdig. Den s. k. Jonsboplan var för liten
för fotbollsmatcher i större sammanhang. Man såg sig
om efter en plan, som omedelbart och utan förarbeten kunde tagas
i bruk. Genom tillmötesgående av disponenten Erland Bergh
(1878-1943), chef för Klosterverken fick klubben disponera en
åker "mellan kvarn och frälsningsarmén"
som man då uttryckte sig. Området tillhör nu Klosterverkens
industriområde och kan väl närmast platsbestämmas
som mitt emot Dahlins snickerifabrik. Det var en av bolagets bästa
åkrar och jordbruksinspektoren var föga tilltalad av disponentens
tilltag. Minnesgoda långshyttebor minns säkert många
fotbollsmatcher på denna plan.
Styrelsen började emellertid redan första året diskutera
frågan om en permanent idrottsplats. Disponent Bergh lovade,
att styrelsen skulle få välja ut en lämplig plats
för en sådan. Valet föll på Landbohagen (sedermera
Klosterliden). Man kan inte frånkänna protokollföraren
siarförmåga, då man läser hans kommentar: "Det
kommer att taga både tid och arbete."
Tiden vet vi, men arbetet kan här ej beskrivas.
Ett statligt organ, som omväxlande kallas Statens Nödhjälpskommission
och Svenska statsarbeten, var en tid med i bilden utan att det blev
någon användbar plan. Det såg helt hopplöst
ut till våren 1923, då en verklig kraftansträngning
gjordes. Ett "30-tal verkligt intresserade medlemmar" arbetade
då på planen under 4 veckor och Klosters Bolag bidrog
med hästar och materiel. Detta resulterade i att planen kunde
tagas i bruk för fotbollsmatcher sommaren 1923. Några löparbanor
blev det dock inte förrän 1927, då sådana nödtorftigt
iordningställts så att det kunde tävlas om juvelerare
Oscarssons vandringspris.
Men allt var fortfarande ett provisorium. Planen saknade ordentlig
dränering och det blev ganska plaskigt ibland för spelarna.
Löparbanorna gick på ena kortsidan runt en kulle med påföljd
att löparna stundtals försvann för publiken.
Hårda
bud innan nya Klosterliden kom till
"Förbättring av idrottsplatsen"
var en ständigt återkommande fråga för styrelsen.
1931 fick klubben 1.000 kronor av Föreningen för idrottens
främjande men måste konstatera att "detta belopp på
inga villkor är tillräckligt för denna förbättring
och flerfaldiga ansträngningar hava gjorts för att skaffa
tillräckliga medel men misslyckats". 1932 bildades en planfond,
till vilken detta belopp fördes. 1933 ingavs ansökan om
att få arbetet utfört som stats-kommunalt reservarbete,
vilket avslogs. Kommunen synes ha tillstyrkt, men det strandade på
A. K. d. v. s. Arbetslöshetskommissionen, som var det statliga
organet. Motivet var "den ringa arbetslösheten i dessa trakter".
Den
stora arbetslösheten under 1930-talets första år var
tydligen överstånden för Långshyttans del. Styrelsen
sökte andra utvägar. 1937 var ett avgörande år.
Då fick klubben anslag av tipsmedel med 5.000 kronor, av Husby
kommun 2.000 kronor samt av Klosterverken 2.000 kronor. I planfonden
hade man förut 1.200 kr. och alltså sammanlagt 10.200 kr.
Ett kostnadsförslag för omläggningen slutade på
15.200 kr. och alltså fattades det 5.000 kr. innan man kunde
sätta igång. Denna summa upplånades i Husby Sparbank
genom förmedling av disponent Bergh. Det krävdes givetvis
borgensmän. Bergh var själv engagerad i bankens ledning
och fick ej teckna borgen.
Saken
ordnades på så sätt att hans söner Sigvard och
Folke gick i borgen för dessa eftertraktade 5.000 sekiner och
klubben fick full pott. Ett villkor var dock att borgensmännen
fick en viss garanti i form av reverser å motsvarande belopp
från klubbmedlemmar. Helge Törnqvist alias "Dempsey"
framskaffade ensam 100 reverser å 50 kr. från 100 klubbmedlemmar
och fick vid ett klubbmöte den 7 juni 1937 en eloge för
detta arbete. Sedan skulden betalats har dessa reverser av bröderna
Bergh överlämnats till Idrottsplatsföreningen, som
bildades 1937 för ombyggnad och fortsatt förvaltning av
idrottsplatsen.
Det blev dock ej en ombyggnad enligt de ursprungliga planerna. En
från Riksidrottsförbundet utsänd tekniker kunde ej
gå med på att löparbanorna skulle runda en siktskymmande
kulle. Han omarbetade förslaget och lär även ha bidragit
till dess finansiering genom att utverka ytterligare anslag. Arbetet
slutfördes 1939 och det planera- des för invigning den 24
september 1939. Dessförinnan utbröt emellertid andra världskriget.
Idrottsmän och ledare skingrades genom inkallelser. I årsberättelsen
för år 1939 heter det: "det blev istället en
triangelmatch mellan Säters IF - St. Skedvi IK och LAIK, varvid
Klosterliden för första gången togs i bruk".
Den officiella invigningen ägde rum den 9 juni 1940, då
LAIK inbjudit till nationella tävlingar i allmän idrott.
Hur kom platsen att heta Klosterliden? 1939 utlystes en tävling
om bästa namnförslag. Ett 70-tal förslag inkom och
därav utvaldes 5 till omröstning inom styrelsen för
LAIK. "Rällevi" fick de flesta rösterna, "Klosterliden"
endast en röst. Frågan gick vidare till Idrottsplatsstyrelsen
och då den på nytt upptogs av LAIK: s styrelse den 25
augusti 1939 heter det i protokollet helt kort: "Beslöts
att Långshyttans nya idrottsplats skall heta Klosterliden".
Fyra personer hade föreslagit detta namn och Birger Hellberg
fick efter lottning ett frikort för år 1940 som pris.
Mässorna
och ångloket Thor gav pengar
Hur den idrottsliga verksamheten utvecklats under de
gångna åren framgår av de olika sektionernas berättelser.
Hur denna verksamhet finansierats från en omsättning första
året om kr. 334: 41 till närmare 100.000 kr, under de senaste
åren är en annan historia, som här endast i korthet
kan beröras. De olika idrottsliga aktiviteterna har mera sällan
givit några vinster, om också lysande undantag finns.
Mera lättsinniga verksamheter som "Danser och fester"
lämnade däremot länge räddande nettobehållningar.
Man kan därvidlag ej undgå att nämna LAIK-mässan,
en begivenhet med traditioner inom Långshyttans nöjesvärld.
Den kan räkna anor från klubbens första år,
ehuru den då i räkenskaperna hette "bal i Landbohagen"
och lämnade ett brutto om kr. 254: 27. Därav skulle dock
handlare Moberg ha kr 54: 40 och Långshyttans musikkår
42 kr. Sedan följde regelbundet inkomster på "fester
och baler". I LAIK :s handlingar nämns LAIK-mässan
första gången år 1938. Dessförinnan kallas festerna
karnevalsfest, höstfest, o. s. v. 1957 lämnade mässan
en nettobehållning av 3.222 kr. Sedan dalade intresset och nettot
och då 1966 års mässa visade en förlust på
drygt 500 kr. tröttnade arrangörerna. Därefter har
man huvudsakligen förlitat sig på lotterier i olika former
bl. a. bingo.
Ett namn, som oupplösligt är förenat med LAIK-mässan
är nu bortgångne Nils Gunnar Isacsson. Han var en demonarrangör.
Vilka artistfenomen fick man ej på hans tid se i Landbohagen?
Och var dom inte så märkvärdiga som på affischerna
så inte var det "Antons" fel. "Allt för
LAIK" var valspråket för honom och för många
klubbmedlemmar, som under årens lopp offrat massor av fritid
för klubben.
Som ett strålande exempel på initiativkraft och oegennytta
under senare år kan nämnas det frivilliga arbete, som klubbmedlemmar
utförde 1966-1967 med renovering av ångloket Thor samt
skrotskärning. Detta arbete, som var en kraftsamling för
att förbättra klubbens ekonomi, tillförde klubbkassan
7.500 kr.
LAIK:s protokoll och övriga handlingar är i många
stycken en berättelse om generationers uppoffrande och många
gånger slitsamma arbete till gagn för klubben och idrotten.
Många ha arbetat i det tysta, andra åter i ledarpositioner.
Alla, ingen nämnd och ingen glömd, har medverkat till att
LAIK blivit och förblivit den samlande organisationen för
bygdens idrottsmän.
Från
flydda tider... Hans Nord fortsätter bläddrandet i gamla
papper
Följande slumpmässigt valda axplock från klubbens
protokoll och årsberättelser från starten och fram
till "modern" tid kan kanske vara av intresse:
1921 5/3: Beslöts att idrottsdräkten skall vara lika för
alla grenar, svarta byxor och svart- och vitrandig tröja.
Efter sommarens slut och sedan kölden infann sig anlades en skridskobana,
men efter det ymniga snögandet befanns det otänkbart att
på frivillighetens väg få banan fri från snö,
vadan företaget måste inställas.
1922 22/12: Togs initiativ till en lagtävlan på skidor
mellan skolorna.
1923: Trettondagsstjärnan inbringade kr. 147:67.
1924: I augusti anordnade klubben en simtävling, som blev ovanligt
lyckad. Ekonomikommittén anordnade 13 danstillställningar
för att förbättra klubbens ekonomi.
1925 30/3: Beställdes prov på klubbmärke av följande
utseende: Fyrväppling, svart botten, vita blad, vit ytterkant
och bokstäverna LAIK svarta.
1926: Uppsattes ett staket runt idrottsplatsen. 188 stolpar användes
och kostnaden slutade på kr. 3.463 :93. "Klubben har på
ett utmärkt sätt klarat utgifterna för detsamma."
1927: Oscar Hellberg anmäldes till JSM på skidor 20 km
i Örnsköldsvik. John Wester (järnvägstjänsteman)
utsågs till färdledare, "då Wester är i
besittning av fribiljett skulle klubbens enda utgift för honom
bliva logi och mat under 2 dagar". Hellberg blev trea.
1927 21/3: Beslöts att sligkörningen från gruvan till
idrottsplatsen skulle påbörjas. Åkaren Henning Eriksson
körde för 50 öre per lass och hans lastare fick 75
öre i timmen. Disponent Berg skänkte 50 kr. till skidlöpningens
främjande och därför inköptes 3 par hickoryskidor
till Vistrand, Grönkvist och Bertil Andersson. Beslöts att
behållningen vid första fotbollsmatchen mellan A- och B-lagen
skulle tillfalla Arbetslösas Förening. Fråga upptogs
huruvida fotbollsspelare, som arbeta endast 14 dagar i månaden,
möjligtvis skulle kunna beredas så mycket arbete, att de
på så vis kunde förtjäna så mycket som
till fotbollsskor. Beslöts att i möjligaste mån bereda
dem arbete vid idrottsplatsen.
1928 9/5: Beslöts att ordna med Gottfrid Johansson om skötsel
av fotbollsplanen. Till att börja med skulle löparbanorna
rensas från ogräs och slänten iordningställas.
Ett pris av 10 kr. ansågs icke böra överstigas för
detta arbete.
1929: Det förekommer att fotbollsspelare vägra spela utan
anledning. Årsmötet beslutar, att först skall spelarna
varnas men vid upprepad förseelse avstängas. Vid samma årsmöte
begärdes felräkningspengar för kassören. Detta
beviljades med 25 kr. per år men samtidigt beslutades att bokföringen
skulle omläggas till ett enklare system.
3/5: Beslöts att klubbens fotbollsspelare skulle gratis få
en flaska dricka per man vid varje fotbollsmatch. Enligt tidigare
praxis måste de dela en dricka på två man.
1930 13/8: Beslöts att påbörja grundgrävningen
för sportstugan. Grävningen skulle utföras av arbetslösa
klubbmedlemmar för 80 öre per timme. "Stor-Petters"
Anderssons anbud för träarbetet, 450 kr. i ett för
allt, antogs. Allmänna idrotten fick vind i seglen. Banorna renoverades
och klubbmatcherna mot St. Skedvi I.K. påbörjades.
1931 : LAIK bildade en sektion i Smedby med ett 50-tal medlemmar,
vilka dock redan i december samma år begärde utträde
för att bilda egen förening.
1932: Beslöts fotografera fotbollens A-lag, som 2 år iföljd
vunnit Dalaserien klass I. Under februari månads svåra
storm blåste idrottsplatsens staket ned på en sträcka
av 250 meter. Reparationen kostade
kr. 1.022 :43 jämte 200 frivilliga arbetstimmar.
1933: Disponent Bergh upplät Norviksstugan till LAIK. Sittplatser
iordningställdes på idrottsplatsen utan kostnad för
klubben. Fru Anna Bergh skänkte 100 kr. till virke och Vilhelm
Hansson gjorde gratis allt arbete. Besök av "storsimmaren
Arne Borg, som haft uppvisning vilken ur både publik och ekonomisk
synpunkt blev mycket lyckad".
1934: Besök av "världsmästaren i diskus Harald
Andersson".
1935: Första utländska fotbollsbesöket. Fagerborg Ballklubb
från Norge nedkämpades med 2-1.
1936: Stora nationella allmänna idrottstävlingar, LAIK :s
midsommarspel, "med deltagande av Sveriges mest kända idrottsmän".
1937: Klubbens skuld till Fagersta Bruks A/B. kr. 1.072 :- "har
genom disponent Berghs välvilliga tillmötesgående
avskrivits, varför LAIK :s ekonomi nu kan anses vara mycket god".
Fotbollens A-lag leder Elitserien och bjöds på middag på
restaurang Holmen. Ombyggnaden av idrottsplatsen påbörjas
och bollspelet förlades till "Sligvallen vid Rällingsbergs
gruva". Publiken forslades till Sligvallen med tåg från
Långshyttans järnvägsstation.
1938: Vid styrelsesammanträde den 10/9 1938 undertecknade samtliga
styrelseledamöter en skrivelse till LAIK :s extra möte,
vari de förklarade att de på grund av ofördelaktiga
yttranden om styrelsen såg sig nödsakade att nedlägga
sina uppdrag i LAIK :s styrelse. Vid extra möte med klubben den
13/9 fick styrelsen förtroendevotum och övertalades att
kvarstå. Bakgrunden till denna kris var den, att några
missanpassade medlemmar övergått till en nybildad klubb,
BK Union. Splittringstendenserna och "unionskrisen" ebbade
så småningom ut och LAIK fick i frågan stöd
från Dalarnas Idrottsförbund.
1939: Den 8/2 1939 beslöt styrelsen framlägga förslag
om instiftande av ett förtjänstmärke inom klubben.
Vid sammanträde den 19/3 med styrelserna för LAIK och Säters
IF beslöts anställa Helge Dunker, Sandviken, som fotbollstränare.
I protokollet anförs att Dunker i Sandvikens allsvenska lag "spelat
såväl målvakt som forwards och bör ju vara väl
hemma i storklubbarnas träningsförhållanden. Därtill
har han under den engelske tränaren Nicholsons ledning lärt
sig en del utländska metoder". LAIK arrangerade DM på
skidor 30 km. seniorer och 10 km. damer. "Segrare i denna tävling
blev Dalarnas nya stjärna Nils Karlsson från Mora".
Ebba Sedell segrade bland damerna.
1940: Anordnades för första gången Husbymästerskapen
på skidor.
1941: 20-årsjubileum firades med en enkel festlighet i Folkets
Hus. Klubbens första styrelse honorerades och klubbens förtjänstmärke
utdelades för första gången.
1942: Den 11/7 utsågs en medlem att "värva folk till
skördehjälpen" och samma person fick den 21/10 uppdrag
att mottaga anmälningar om tävling i vedhuggning. Detta
var naturligtvis kampanjer för folkförsörjningen under
världskriget. Den 29/11 hölls höstmöte på
"Gettaberget". Stjärnsunds AlF var representerat och
meningen var att utse bästa platsen för en slalombacke.
Svärdsjöberget ansågs bäst, men som bekant kunde
planerna ej realiseras.
1943: Fotbollen dominerade årets idrottshändelser genom
A-lagets seger i Uppsvenskan och kval till allsvenskan div. II, där
det dock blev förlust mot Ljusne.
1944: Styrelsen konstaterar, att "för första gången
i klubbens historia ett individuellt DM på skidor och i orientering
för seniorer hemförts". Det var Sven Östlund och
Halvar Lunding som svarade för dessa segrar.
1945: Fotbollen ånyo i topp. Vinst i uppsvenskan och seger i
2 av 3 kvalmatcher till div. II allsvenskan mot Alfta. Styrelsen konstaterar
en ekonomisk sensation i det att fotbollen lämnat ett överskott
på c:a 3.000:- kr.
1946: LAIK stod som arrangör för stora DM i allmän
idrott och DM på skidor 15 km. svår terräng. Fotbollsektionen
rapporterar att "LAIK:s saga i div. II är ett minne blott".
Sista matchen mot Sandvikens AIK vanns dock med 4-1.
1947: Ur orienteringssektionens berättelse: "I likhet med
förra året har Margit Gustavsson svarat för de mest
glänsande prestationer." En träningsplan har under
året färdigställts.
1948: Premiär för ishockey i Långshyttan. På
träningsplanen norr om Klosterliden började ishockeysektionen
i slutet av 1947 anlägga en bana, som den 27 januari 1948 stod
klar för match. Först spelades en korpserie varav ett LAIK-lag
uttogs. Detta spelade sin första match borta mot St. Skedvi den
14 februari och vann med 4-3.
1949: Inga anmärkningsvärda händelser. Skidåkarna
led av permanent snöbrist och fem man, som åkte för
märket, gjorde detta "mer på lingonris än på
snö".
1950: Styrelsen undersöker möjligheten att bygga en sporthall
vid Klosterliden, men på grund av svårigheter med byggnadstillstånd
m.m. bordlades planerna tillsvidare. Bordtennis upptogs som sektion
inom LAIK.
I
styrelsens årsberättelse för jubileumsåret 1951
lämnas ett sammandrag över verksamhet och framgångar
under de 30 verksamhetsår, som man då kunde se tillbaka
på. Vi återger därur följande: Våra idrottsframgångar
har varit många och inom alla idrottsgrenar har klubben under
olika tidsperioder legat i toppen inom distriktet. Den fria idrotten
hade sin guldålder, där vi bl. a. kan nämna att Gunnar
Sundlöf hemförde 6 DM-tecken och Nils Norin 1. Boxningen
var under 30-talet en glansgren med Olle Vinlöf som en av landets
yppersta. Orientering har tidvis omfattats med stort intresse och
flera uppmärksammade framgångar har noterats. Två
DM-mästare återfinns inom klubben nämligen Halvar
Lunding och Ingvar Johansson. I fotboll, klubbens paradgren, har man
orkat med ett DM det var klubbens stronga juniorlag från anno
1929, som stod för den bravaden. Jämsides med fotboll har
skidåkning varit den dominerande gren, som på sin tid
lyste ut över landskapet och landet. Vem minns inte trion Oskar
Hellberg - Sven Grönkvist - Gustav Vistrand, som otippade hemförde
lagsegern på 15 km, svår terräng 1927, där Oskar
Hellberg belade 3:e plats efter de stora skididolerna Anders Ström
och "Särna-Hedlund".
De vackra skidtroféerna i klubbens prisskåp
bär vittne om skidlöparnas forna bravader. De minner om
åtskilliga lagsegrar I DM och andra stortävlingar. Individuella
DM-titlar har hemförts av Oskar Hellberg, Sven östlund och
Rune Stenlund.
Damidrotten har i huvudsak hållit sig till fri idrott och skidor,
där man i den senare grenen hemfört ett DM. (Lag-DM 1939:
Inga Gustavsson, Lisa Nordlöf och Britta Plyhm).
Men även cykel, simning och bandy har under olika tidsperioder
fört klubbens färger med framgång och på senare
tid har ishockey och bordtennis tillkommit."
I samma årsberättelse konstateras, att några märkligare
resultat ej uppnåtts under året, "men vi skall hoppas
att det arbete, som särskilt ungdomssektionen lägger ner,
så småningom skall bära frukt." Därmed
antyddes riktlinjerna för de följande 20 årens idrottsverksamhet.
Det är väl i huvudsak från arbetet bland ungdomen
som klubben kunnat registrera resultat under senare tid. För
alltid är ju den tid förbi, då man med enbart naturbegåvning
för en viss idrottsgren kunde stega in på tävlingsbanor
och göra sensation. Metoder och intensitet i den moderna träningen
har ju medfört resultat, som kan verka deprimerande på
en nybörjare. Som en kuriositet i detta sammanhang kan nämnas
att Lasse Anderssons klubbrekord på 1.500 meter är 1/10
sekund bättre än gällande världsrekord det år,
då LAIK bildades. Och då den store Paavo Nurmi sedermera
slog nytt världsrekord var detta endast 2 sekunder bättre
än Lasses klubbrekord.
1960 iordningställdes ett el-ljusspår för skidåkare,
som på senare tid omlagts och genom ett omfattande frivilligt
arbete gjorts till ett trevligt terrängspår, som även
kan nyttjas för löpträning sommartid. Vintern 1955-56
kunde ishockeyspelarna spela på en ny bana i Långshyttans
centrum och från och med 1971 går spelet vidare på
en nyanlagd bana vid Jonsboskolan. En ny förnämlig träningsplan
för fotbollen har även tillkommit.
Långshyttans
Idrottsplatsförening
1937 bildades Långshyttans Idrottsplatsförening,
en ekonomisk förening "för idrottsplatsens i Långshyttan
vård och skötsel". Föreningen fick vida större
uppgifter. I det föregående har redogjorts för idrottsplatsens
ombyggnad, som var denna förenings verk. 1956 började föreningen
planera byggandet av en idrottspaviljong vid Klosterliden. Samma år
erhölls ett kommunalt anslag om 20.000 kr. Av tipsmedel erhölls
genom Riksförbundets Idrottsplatskommitté 20.000 kr.,
av Fagersta Bruk 15.000 kr och av egna medel satsade 8.500kr. Ett
lån med Husby kommun som borgensman å 30.000 kr. var den
sista pusselbiten och sedan kunde man sätta igång. 1960
byggdes en modern klubblokal med alla moderniteter såsom klubbrum,
kök, bastu, omklädningsrum m.m., allt uppvärmt genom
oljeeldning. Kostnaderna slutade på kr. 101.765 kr. Mycket frivilligt
arbete utfördes och på kort tid betalades alla resterande
skulder, varför föreningen nu är skuldfri för
denna förnämliga klubblokal. Det kan nämnas att LAIK-damernas
syjunta bidrog med 1.000 kronor till lånets amortering. Denna
syjunta är för övrigt värd en eloge för allt
det arbete den presterat för klubbens ekonomi.
VARNING
FOR HEMMABANA!
På 3O-talet rådde stort hemlighetsmakeri
kring orienteringsbanorna. Särskilt sådana som utlagts
i Husby-skogarna av lokala arrangörer.
En gång skulle två laikare lägga banor till en nationell
nattorientering. Tidigt söndag morgon bar det iväg från
Långsta per cykel. Ett skogsområde mellan Stjärnsund
och Dala-Åsbo hade utvalts som tävlingsterräng. När
banläggarna gjort färdigt med stråken och kontrollerna
återstod problemet att ta sig hem igen utan att avslöja
för event, mötande orienterare varifrån man kom. Till
den ändan togs omvägen över Kloster-Smedby för
att lura de egna skogsluffarna.
Vid en annan nationell nattorientering hade LAIK :s banläggare
också lagt stråken mellan Stjärnsund och Dala-Åsbo.
Vid den tiden hade Stjärnsunds AlF fått fram flera fina
orienterare, varför denna terräng skulle blivit rena hemmabanor
för dem.
Tävlingsledningen såg sig därför nödsakad
att tillgripa den drastiska metoden att vid uppropet på Torget
i Långshyttan ge Stjärnsundslöparna startförbud!
Det väckte naturligt nog stor förtrytelse hos "sundsarna".
Utresan till startplatsen gick per tåg på BLJ till Åsbo
och hemfärden från Stjärnsunds station. En av banläggarna
skulle ned till tåget och hämta några prylar. På
återvägen till målplatsen vid Folkets hus hejdades
han i mörkret bakom Herrgården av några stjärnsundsorienterare,
som avkrävde LAIK-ledningen en förklaring till startförbudet.
Situationen var något penibel för den ensamme laikaren,
och frågan var om inte smockan låg i luften ... Nå,
det hela redde så småningom upp sig i bästa samförstånd
och grannsämjan mellan klubbarna blev återställd.
Tävlingsledningen måste också efteråt erkänna
att åtgärden var något klumpigt gjord.
www.langshyttan.nu