Fotbollsspelandet var ju en av anledningarna till att LAIK bildades och den 5 mars 1921, valdes den första fotbollskommittén, som bestod av Karl Roos, Gunnar Larsson, Hugo Johansson (Stamgårdh), Karl Persson och Gustav Andersson.
På detta möte beslöts att det skulle bildas 3 lag. Man fick "god vind i seglen" för i årsberättelsen för första året står att läsa: "Sommarens idrott har sorgligt nog (!) uteslutande ägnats åt fotboll i det att inte mindre än 4 lag bildades. Till en början voro våra bollspelare otränade vilket visade sig då de ställde upp mot främmande lag, dock förkovrade sig lagen allt mer vilket även till slut kunde konstateras enär de våra kunde hemföra en och annan seger."

Vid en match under det första året mot Säter på planen vid Kvarnen representerades LAIK av följande spelare (se bild ovan).
Ett A-lag startade under 1922 i Dalaserien klass II med 3 matcher som slutade med nederlag, och totalt avverkade A-laget 16 duster med målkvoten 37-47. Även ett B-lag spelade två matcher, 1 vinst och 1 oavgjord, 4-3 i mål.

1923 fortsatte A-laget med 14 matcher, 8 vinst 1 oavgjord 5 förluster, mål 31-29, B-laget 6 matcher, 4 vinst och 2 förlust, mål 26-13 För första gången hade klubben ett juniorlag, 3 matcher som förlorades, mål 2-7. A-laget ökade under 1924 till 19 matcher, 9 vinster 3 oavgjorda 7 förluster, mål 47-45, B-laget 5 matcher, 2 vinst och 3 förluster, mål 11-9. Juniorlaget fick tydligen nog av fjolåret ty något omnämnande finns ej i klubbens statistik.

Året därpå spelade A-laget hela 25 matcher, därav 8 st i Dalaserien klass II. Resultatet blev 11 vinster 5 oavgj. och 9 förluster, mål 73-73. B-laget orkade med 11 duster, 6 vinst 1 oavgj. 4 förluster, mål 44-26.

Säsongen 1926 blev den hittills framgångsrikaste då A-laget nådde finalen i Dalaserien klass II. Laget spelade 27 matcher, därav 4 st Pokalmatcher mot Säter och Hedemora, 15 vinster 4 oavgj. 8 förluster, mål 84-60. B-laget: 12 spelade, 6 vinst 6 förlust, mål 38-33. Juniorlaget hade vågat sig i elden 6 gånger, 4 vinst 2 förlust, mål 22-11.

Följande säsong i Klass I gick mindre bra, 6 matcher, 1 vinst 5 förlust, 4 Pokalmatcher 2 vinst 2 förlust, totalt 23 matcher mål 68-74. B-laget i Klass II: 11 matcher 6 vinst 1 oavgj, och 4 förluster. 9 matcher avverkades av juniorerna, 5 vunna 1 oavgjord 3 förlust, däribland seger över distriktsmästarna från Hedemora.

Trots föregående års res, återfanns A-laget i klass I med 8 matcher, 3 vinster och en första inteckning i Pokalen, totalt under 1928: 10 vinster 1 oavgj. 10 förluster, mål 48-41.
B-laget spelade endast 2 gånger och vann, En nyhet för året var deltagandet i juniorserien med
8 matcher, 4 vinst och 4 förlust plus 5 vänskapsmatcher med en total målkvot på 24-21.

Junior-DM 1929

För omväxlings skull börjar vi 1929 med juniorlaget som förde fram klubbens färger till ett första Distriktsmästerskap.
Resultat i serien blev 7 vinster och 2 oavgj, och i finalen mot Leksand på Kvarnsvedens idrottsplats segrade ovanstående elva med 2-1.

Att ovanstående lag inrymde många talanger skulle visa sig i flera år framöver i klubbens färger, ja t.o.m. i Allsvenskan och numera i landets högsta fotbollsledning.
Men vi hade också detta år såväl A- som B-lag. Dalaserien klass I var fortfarande A-lagets plats: 18 spelade, därav 3 pokalm., summa 7 vunna 4 oavgj. 7 förluster, mål 1O-49, B-laget: 11 matcher 7 vunna 1 oavgj. 3 förluster.

Nytt år och nya tag i Klass I, A-laget 22 matcher, 11 vinst 1 oavgj. 10 förlust. Mål 54-61, däribland ett pokahmatchnederlag mot Hedemora med hela 5-0. B-laget i Klass II 8 vunna 1 oavgj. 3 förluster, mål 39-17. Juniorlaget spelade hela 16 matcher men fjolårets framgångar kunde inte upprepas, kanske beroende på att de flesta av årgång -29 hade blivit överåriga. Målkvoten blev 24-28.

Att göra en uppräkning av alla som fört klubbens färger från starten går ej, men namn som "Boll-Kalle" Persson och Levi Nilsson, som voro nyinflyttade till bruket vid starten och hade en hel del fotbollskunnande att delge sina kamrater, är svåra att glömma i detta sammanhang, men andra färgstarka spelare inte att förglömma voro: Karl Roos, Sven Lundin, Gustav Andersson, Moritz Andersson, Bouvin, Albin Hellström, Konrad Engström, Erland "Kicki" Nordholm, Knut Andersson, Henning Hammarström, Gunnar Hjelm, Artur Westling, Helmer Nordström och Helge "Dempsy" Törnqvist.

Året är 1931 och LAIK får för första gången prova på "kval"-matcher, ty efter seger i Dalaserien Klass I stundade kvalificering till Uppsv. Serien div. 2 b. Motståndare var Fors IK, som segrade med siffrorna 3-0, och samma lag slog LAIK i en DM match med 2-1.

Spelåret 1931-32 segrade LAIK åter i Dalaserien, och nytt "kval", denna gång mot Holmens IF, men åter förlust och kvar i Klass I. B-laget belade 3:dje plats i Klass II. Klubben anställde inför kommande säsong för första gången en tränare, Einar Steen, Borlänge under en tid av 3 veckor. Behållningen av den träningen blev en ny serieseger och även seger i kvalmatcherna, vilket medförde steget upp i Uppsv. serien. B-laget gick också fram till seger i klass II, men förlorade kvalet till I :an. I styrelseberättelsen för år 1933 heter det: "Fotbollssäsongen detta år har varit den hittills framgångsrikaste under klubbens historia. A-laget kvalificerade sig till Uppsv. serien div. 2 b, efter flera års slit i Dalaserien. Denna framgång höjde intresset hos såväl spelare som publik kolossalt och har denna gren för första gången på 6 år lämnat ett nettoöverskott."

1934 års resultat: A-laget 29 matcher, därav 13 i serien med 6 vinst 1 oavgj. 6 förlust. B-laget 1 vunnen och resten förluster i serien och juniorerna 2 vunna 1 oavgj. 3 förluster.

Fotbollsframgångarna fortsatte under 1935 med en 3 :dje plats i tabellen för A-laget, medan B-och jun. lagen hade mindre framgångar. För första gången i LAIK:s historia hade man besök av ett utländskt lag, Fagerborgs BK från Norge, varvid LAIK segrade med 2-1 inför en rekordpublik på över 800 personer.

1936 var en mycket bra säsong för samtliga 3 lag, A-laget i ledningen i sin serie, B-laget på 3 :dje plats och juniorerna utan poängförlust i sin grupp, varefter belades en 2 :dra plats efter Brage i en fortsättningsserie.

Till kommande säsong hade Uppsvenskan bytt namn till Elitserien och på första plats parkerade LAIK på 28 poäng före 2 :an Vansbro med 22. För denna framgång beslöt styrelsen tilldela följande spelare en plakett: Sigvard Nasenius, Karl-Axel Persson, Erland Gustavsson, Sven Westman, Sixten Jansson, Ture Landberg, Sven Lönnqvist, Erland Sjöstrand, Ernst Larsson, Erik Westerberg, Gösta Söderberg och Erik Persson.

Ett steg högre i seriesystemet blev ej den framgång man hoppats på, utan A-laget fick respass till Elitserien påföljande år, vidare noterades inga större framgångar för B- och jun.-lagen.

LAIK-fotbollen för 1939 redov. följande:
A-laget 6 m. I Uppsv. 1 oavgj. 5 förluster, 12 i Elitserien, 6 vunna 3 oavgj. 3 förluster, samt en förlust i DM. B-laget 4 vunna och 7 förluster, jun. 3 vinst 1 oavgj. och 1 förlust.

1940 avverkade A-laget 17 matcher, 10 vinster, 2 oavgj. och 5 förluster, B-laget 6 vinst och 4 förlust, jun. 1 vunnen och 1 förl.
Starter i DM har alltid varit intressanta och 1941 fick LAIK starta mot Brage, och trots en vardagkväll hade hela 581 personer mött upp vid "Liden" men tyvärr blev det ett nederlag med 1-3.

Andra matcher att minnas var bl.a. besöket av Djurgårdens IF på Midsommardagen som fick se sig besegrat med 3-0, och ett mycket högt betyg till LAIK :arna av "Stor-Klas" Svensson I DIF.

För första gången hade LAIK en rep. i Dalalaget, nämligen målvakten Sigvard Nasenius i en match mot Uppland. A-laget avverkade 16 matcher i serien, B-laget 13, och jun. 6 st.

Efter segrar över Vikmanshyttan, Falun och Ludvika var LAIK den 8 juli 1942 klara för semifinal i DM. Motståndare var Avesta AIK som på Klosterliden segrade med 2-1. I dalalaget mot Gästrikland medverkade detta år LAIK :s vb Sixten Jansson. Seriematcherna för A-laget gick utmärkt: 10 vunna 6 oavgj. 1 förlust, B-laget startade i reservlagsserien med 2 vinst och 3 förlust, samt jun, i serien med 6 m. och 6 vinster för att i finalen mot Brage förlora 2 gånger.

Hösten 1942 och våren 1943 hade LAIK verkliga framgångar,
Uppsvenskan vanns med 6 poäng före Falu BS, vilket medförde nya svåra uppgifter, nämligen kvalmatcher till Div. II. Motståndare skulle bli Ljusne AIK från Hälsingland, svenska seriesystemets mest överlägsna vinnare och att spänningen var på toppen förstår nog alla.

Första mötet gick på Klosterliden inför ca 1300 åskådare, och när "Hyttan" Karlsson från Västerås blåste slutsignalen stod LAIK som segrare med 2-1 efter mål av Sven Andersson och Erik Westerberg. Returen i Ljusne gick ej så bra, ty där blev resultatet 3-0 till hemmalaget, och därmed var det klart för en 3 :dje match i Sandviken och en ny 3-0 vinst för Ljusne som därmed hade tagit steget upp i Div. II. Efter dessa kvalduster hade klubben en hård DM-match mot Brage på Kvarnsvedens idrottsplats som först efter förlängning kunde vinna med 4-3 sedan LAIK 4 min före ord. speltids utgång haft en 2-1 ledning.

Så var det att ta nya tag och hösten 1943 - våren 1944 plac. sig laget på 4:de plats I Uppsv.
Nu var det åter en spännande DM match, efter 2 förlängningar mot Avesta AIK var res. Fortfarande 2-2, och en ny match hemma på "Liden" slutade 1-0 till Avesta efter 1 förlängning.

Uppe i div. II

1944-45 skulle åter visa sig vara en vinstsäsong ty efter sista vårmatchen stod LAIK klara för nytt div. II kval, denna gång mot Alfta GolF. Kvalmatchandet började som förra gången med hemmamatch på 'Liden", och ca tusen personer fick vara med om en 1-0 seger för LAIK efter mål gjort av vi Erland Gustavsson i andra halvleks 14 min. Återigen stod laget med "ena benet" i div. II och fotbollsintresset på bruket var på toppunkt. Andra matchen gick på Alftas hemmaplan och trots massor med uppresta Laiksupporters blev det ett 2-1 nederlag. Så stod man åter inför en 3:dje match som spelades på Strömvallen i Gävle, och givetvis hade många Långshyttebor följt laget dit.

Efter en ytterst spännande match stod LAIK som segrare med 1-0. Detta historiska mål som förde klubben till div. II gjordes av Karl-Axel "Peffe" Persson i andra halvleks 14 min. Inför div. II starten spelades ett flertal vänskapsmatcher med bra resultat, bl. a. hade man besök av Allsvenska Degerfors som med landslagsspelarna Ålund och Nordahl i spetsen kunde hemföra en 3-1 seger efter en mycket strong match av LAIK.

En publik på 800 personer var med om starten i 2:an mot Sandvikens AIK som var ofina nog att vinna med 3-0. Men flera bakslag skulle komma i detta förnämliga sällskap och LAIK:s vistelse i div. II blev tyvärr bara en säsong, men en hemmapublik under hösten på drygt 5 tusen personer fick bevittna flera spännande och jämna matcher. Det ekonomiska resultatet av div. II tiden blev emellertid mycket gott och för att höja fotbollskunnandet hade man en tid under hösten tränaren Åke Liljedahl anställd.

Nästa säsong återfanns alltså LAIK åter i Uppsvenskan och res. blev en 3 :dje plac. från slutet. Denna dåliga plac. tillika med Sv. Fotbollsförbundets omläggning av serierna gjorde att LAIK nedflyttades i Elitserien där laget inte spelat sedan 1939.

I 1948 års berättelse står att läsa att fotbollen åter är i en vågdal, men detta till trots deltog man i årets DM med fin framgång, i kvartsfinalen på Klosterliden mot Brage vann LAIK med 4-1, för att i semifinalen i Mora förlora med 5-1.

Ett försök att bättra på fotbollen gjordes till kommande år genom att anställa f. d. Bragespelaren Erik Eriksson, och res. blev en 4:de plac. i Uppsvenskan. En stor framgång nådde LAIK under 1950, man lyckades för första gången komma till finalen i DM, som dock förlorades i Falun mot BS med 4-2.
Efter en 3 :dje plac, under följande säsong, bjöds fotbollslaget på resa till Stockholm och tittade på landskamp mellan Sverige-Italien. Men en ny motgång, näst sist i serien och nedflyttning I div. 5 blev resultatet efter vårsäsongen 1953.

LAIK hade under sommaren besök av allsvenska Djurgården, som då i målet hade f.d. Laikaren Arne Arvidsson, och som sedermera skulle visa sig bli svenska landslagets målvakt i inte mindre än 27 A-landskamper. Otvivelaktigt den Långshyttebo som nått högst på idrottsbanan och som fört honom på fotbollsresor över hela världen.

Besöket i Elitserien blev bara ett år emedan LAIK genom en 2 :dra plac. uppflyttades till div. 4. En framgång att notera är väl LAIK:s deltagande i lilla DM där man i finalen slog IK Heros med hela 8-1. I stora DM fick klubben stryk av Islingby i kvartsfinalen.

Fotbollen var på frammarsch igen och A-laget belade en 4 :de plats i sin nya omgivning I fyran. Juniorlaget klarade 2 :dra plats efter Avesta AIK och även reservlaget gjorde bra ifrån sig.
Men ljusningen blev inte långvarig, ty kommande säsong står att läsa att A-laget klarade sig med ett nödrop i sin serie, B-laget hade på sekt. begäran flyttats ner till Dala-serien klass II.
Ännu dystrare tongångar blev nästa års resultat, nedflyttning i div. 5, och som genom omläggning till seriespel per kalenderår blev en extra lång omgång där LAIK dock hamnade på övre tabellhalvan, vilket även blev nästa års resultat.

1960 blev en ny skräll enär A-laget gick så dåligt att det blev div. 6 till kommande år. En ljuspunkt var dock att lilla DM hemfördes genom seger över Björbo i finalen med 3-2, laget var alltså ett "cup"-lag och inget serielag. I LAIK :s årsberättelse skriver sekr. Gunnar Sjögren: "Fotbollen har gått katastrofalt tillbaka och man är snart nere i den s. k. "gärdsgårdsserien" där klubben började för 40 år sedan."

Sensation i DM

Dessa ord tog tydligen skruv för nästa år blev det serievinst, och årets sensation i DM: Laik-Brage 2-1, Laik-Vikmanshyttan 6-0, Laik-Falu BS 4-0, för att i finalen på Domnarvsvallen möta sitt öde, Säter 0-3. För denna säsongs prestationer erhöll spelarna var sin träningsoverall. Det kommande året blev seger och uppflyttning till fyran, och för att höja intresset bland pojklagen fick ett 40-tal ungdomar resa till Stockholm och se landskampen Sverige-Danmark, och ett besök på Fotbollsstadion glömmer ingen grabb.

Resultatet i fyran blev en 2 :dra plats efter Malung, men tydligen förtog sig LAIK på detta, för året efter återfanns man i femman igen, och där gick det bättre, en 3 :dje plats, de två följande åren höll man samma linje och det blev 5:te placeringar.

I fotbollssekt. berättelse för 1968 står att läsa: "Det gångna fotbollsåret har kanske inte varit vad sekt. hoppats på enär A-laget belade näst sista plats i div. 5 och nu får ta steget ner i div. 6". Men LAIK hörde inte hemma där utan gick fram till serieseger och uppflyttning till femman och vid 1970 års slut hade LAIK uppnått en 4:de plac. i serien.

I DM vann klubben över Karlbo med 3-1, div. III-laget Krylbo med 2-1 men besegrades av Nyhammar med 2-1. B-laget vann sin grupp medan juniorerna haft mindre framgångar. Men Laik har flera mycket bra pojklag på gång och det är nog alla LAIK-supporters önskan att fotbollen tar ytterligare ett steg uppåt under detta jubileumsår.

Som avslutning på denna 50 åriga fotbollskavalkad vill man gärna nämna ytterligare några slit- och färgstarka spelare under åren: Valfrid Berglund, Harry Thille, Fritiof Lindgren, Torsten Hellsén, Ernst Larsson, Gösta Söderberg, Sigvard Bergh, Harry Laeben, Olof Ahlén, Sven Lönnqvist, Sigvard Nasenius, K. G. Eriksson, Bröderna Westerberg, Sven Andersson, Karl-Axel Persson, Sixten Jansson, Jack Nilsson, Bertil Nygren, Inge Helmbrandt, Einar Eriksson, Gunnar Norberg, Nils Elfsberg, Folke Hellberg, Arne Johansson, Erik Hjelte, Olle Seger, Gunnar Gustavsson, Osvald Lindqvist, Bertil Eriksson, K-G. Lindqvist, Anders Westman, Lennart Lööf, Rune Larsson, Åke Wistrand, Mats Westlund, Bertil Lindqvist, Torbjörn Lindblom, Gösta Wiklund, Sigvard Boström, K. G Hammarström, Ove Larsson m.fl.

Som värdig final på denna presentation av fotbollens kämpar sätter vi följande veteransextett, som fått LAIK :s förtjänstmedalj i guld för 450 spelade matcher: Erland Gustavsson 519 matcher, Osvald Lindqvist 491, Gunnar Gustavsson 466, Nils Elfsberg 459, Sven Andersson 453, Olle Seger,

Med vad hade klubbens alla fotbollslag varit utan sina ledare. Vi gör ett axplock ur den långa raden lagledare under åren: Gottfrid "Gotte" Johansson, Karl Andersson d.ä., Fredrik Sjöstrand, Gunnar Sjögren, N.Gunnar Isacsson, Karl Persson, Arne Borgman, Sven Öhrman, Arne Björk, Arnold Persson, Sigvard Boström, Sigvard Engblom, Bertil Eriksson. Alla har de gjort sitt för pojkarnas, lagets och klubbens bästa.

Bästa fotbollstabellerna

Uppsvenskan 1942-43, som medförde kval mot Ljusne.

Långshyttans AIK	16	10	5	1	53-19	25
Falu BS	16	8	3	5	57-28	19
Leksands IF	16	6	5	5	33-25	17
Islingby IK	16	6	5	5	42-40	17
Grängesbergskamraterna	16	7	2	7	36-29	16
Morakamraterna	16	7	2	7	34-43	16
Fagersta AIK	16	7	1	8	36-35	15
Hedemorakamraterna	16	6	1	9	35-53	13
Avesta IF	16	2	2	12	24-58	6

och 1944-45, som följdes av kval mot Alfta.

Långshyttans AIK	18	11	5	2	54-23	27
Morakamraterna	18	10	5	3	50-30	25
Avesta IF	18	9	4	5	53-38	22
Malungs IF	18	9	1	8	40-34	19
Islingby IK	18	7	5	6	47-44	19
Forssa BK	18	7	5	6	26-33	19
Falu BS	18	7	3	8	42-32	17
Grängesbergskamraterna	18	3	4	11	19-56	10
Sollerö IF	18	2	4	12	25-53	8

Från fotbollens barndom

De två första årens fotbollsåker på "Kutartäkten" mellan frälsningsarmén och kvarnen gick föralldel att sparka boll på men omgivningen var av säregnaste slag. Allmänna landsvägen till brukets centrum strök ju tätt förbi en kort- och en långsida av planen, vilket gjorde att inträde inte fick tas av åskådare på vägen. I stället måste sektionsgubbarna gå med hatten och ta upp kollekt!

Gamla "arken" (frälsningsarméns lokal) låg strax bakom övre målet, och "frälsningarna" (arméfolket) var naturligtvis inte glada åt att under mötena bli störda av fotbollars dunk mot lokalväggen. Lika gärna kunde en förlupen läderkula också hittat vägen genom ett fönster in i lokalen. Såvitt känt hände dock aldrig någon sådan malör. Däremot lär en och annan boll ha sparkats ned i ån bakom andra målet åt kvarnen till.
Någon omklädningspaviljong fanns inte. Hemmaspelarna var i allmänhet iklädda spelskruden när de kom hemifrån, och gästande lag fick ömsa kläder i buskarna mot ån.

"Boll-Kalle" Persson kom hit från Torsåker och var den ende i början som hade bollskor. Gottfrid Bäck - trägen linjeman och tävlingssekreterare de 15 första åren - berättar att linjemännen som arvode fick dela på en sockerdricka! Senare på nya planen i Landbohagen höjdes arvodet till en hel dricka per man. Storartat!

'Kicki" Nordholm - tidernas center och dribbler i gamla LAIK - hade huvudet på skaft både när det gällde nickning och dråpliga repliker. Nästan bevingad är väl följande historia.
Ofta hade Kicki en icke så särskilt lättflirtad skollärare till innerkompis i kedjan. Mitt under ett anfall i en match fick denne följande goda råd av Kicki: - Slå skottet i ribban Axel, så slår jag in returen!

En gång i början av 1920-talet skulle "ettan" med Boll-Kalle till hans hemklubb Torsåker för en match i samband med en sommarfest. Långstrarna tog tåget dit. Man spelade matchen men missade tåget hem. Torsåkersklubben erbjöd sig att låna ihop cyklar åt bruksarna att trampa hem på men fick bara tag på 8 hojar. Alltså måste den utvägen skippas. Till sist lyckades värdklubben hyra in två stora öppna personbilar för transporten. Men Du Store vad det dammade på vägen! När LAIK-arna äntligen kom hem var de och deras mörka kostymer totalt inpyrda med gråbrunt vägdamm. Måsäga om det sedan osade hos mödrar och tanter...

---

GICK 3 Mil FÖR FOTBOLLSMATCH

Vi har i annat sammanhang talat om LAIK-are som måst cykla och åka häst långa vägar till idrottstävlingar utsocknes. Men här kommer i alla fall rekordet: En fotbollsspelare, som gick till fots den 3 mil långa vägen från Solbacka till Hedemora för att spela boll! Det är alltså Erland Westling det rör sig om, och året var 1938.

Ja, matchen gick förstås i Vikmanshyttan (B-match VIF-LAIK) men den gode Erland hade gett lagledaren order om att med bussen hämta upp honom på Café 47-an, där han skulle stärka sig med en kopp kaffe efter tremilsmarschen.
Vilket också skedde programenligt så när som på busstoppet som inte blev förrän på Stora Torget. Erland måste
ta apostlahästarna dit också, men det gick ju av bara farten. Här kan man tala om en "skaplig" uppmjukning inför en fotbollsmatch. Erland var back i B-laget på den tiden och gjorde som vanligt en strong insats
med LAIK-seger som följd även denna gång.

Nu hör till pjäsen att Erland Westling också hade långdistanslöpning och gång som hobbies. Nämnda tremilspromenad tog han som en träning inför det årets Tuna-marsch, Falun-Ornäs-Borlänge, som skulle gå söndagen därpå. Men i alla fall: En 3 timmars gångpers före en fotbollsmatch gör inte vilken som helst efter.

NÖDROP I NATTEN

På en nattorientering låg en kontroll vid en myr. Ett par LAIK-are hade just hittat kontrollen, då de fick höra ett rop utifrån nattmörkret: - Va f-n är ni nånstans, era jäklar. En som ville ha hjälp alltså. Om han fick någon förmäler ej historien.

www.langshyttan.nu