Redan
1951 togs initiativ till en korpserie i fotboll under livlig tillslutning.
"Byggnads" vann inledningsåret, men påföljande
år fick de lov att ge sig för "Affärsanställda"
som kämpade sig fram till en seger. Därefter gjordes ett
mycket långt uppehåll i korpidrotten på "bruket".
År 1965 tyckte några i LAIK:s fotbollssektion att det
skulle startas korpfotboll för att eventuellt "skaka fram
nya förmågor". Arnold Persson samlade några
omkring sig och skickade ut brev åt olika håll för
att pejla intresset Det visade sig vara större än väntat.
Hela åtta lag ställde upp.
LAIK:s
dåvarande träningsplan skulle ställas i ordning för
spel. Vid "inspektion" av denna visade det sig emellertid,
att det växte meterhögt gräs på den. Men skam
den som ger sig - efter några dagar med liar och gräsklippare
låg den jämn som... Åja, om sanningen ska fram så
fanns det allt några tuvor kvar. Serien tog sin början
och "Affärsanställda" tog sin andra inteckning
i den pokal som vilat i fjorton år. I en av de trevligaste matcherna
stod Harry Wikström i mål för "IC". En motspelare
sköt ett inte allt för hårt skott och Harry kastade
sig elegant för att ta bollen i den riktning den kom, men ...
- här kom en av "de där tuvorna" in i bilden -
bollen studsade på tuvan och in i mål. Harry kunde bara
ligga på marken i ena hörnet av målet och se hur
bollen gick in i det andra. Stort jubel bland motståndarnas
supportrar. Tuvan kom bort.
Påföljande år hade intresset blivit än större.
Den nybildade Korpkommittén med Anders Westman i spetsen kunde
glädjas åt att hela elva lag var med och tampades i serie-
och cupspel. "Cowboys" från Svinö var det årets
suveräner. Vi vill minnas att det i ett av lagen fanns en färgstark
målvakt vid namn "Hermans-Bertil". I sin ungdom en
mycket bra målvakt i LAIK:s A-lag och nu en mycket bra "korpmålvakt"
fast lite rund om magen. Därför hade han hängslen på
träningsoverallbyxorna. Det bar sig inte bättre än
att hängslena lossnade vid "en situation" framför
mål och "Herman" tappade byxorna. Det blev allmänt
jubel bland publiken. Vart bollen tog vägen i hastigheten - det
förtäljer inte historien.
År 1967 vann "Metallurgiska" med sitt stjärnspäckade
lag med bl.a. Rune Larsson, 1968 vann "IC" (numera OK) och
1969 vann "Metallurgiska" igen.
1967 deltog våra bästa lag i SPARBANKSCUPEN en tävling
inom stor-Hedemora i korpfotboll. "Metallurgiska" vann cupen
och upprepade år 1970 bravaden. Då hade emellertid de
bästa i "Metallurgiska" -"IC-OK" bildat ett
lag - ett mycket starkt sådant.
1968 bildades LAIK:s motionssektion och därmed var "all"
idrottsverksamhet på "bruket" under samma tak".
Under senare år har motionssektionen anordnat korpstafett på
skidor, en tävling som rönte stort intresse såväl
bland motionsskidåkare som allmänhet. På tävlingsdagen
samlades ganska mycket folk på skidstadion vid Jonsboskolan
för att titta på kämparna. Det var många som
tolkade ordspråket rätt - det är inte huvudsaken att
vinna utan att kämpa väl. Till och med en skåning
stod på startlinjen. Korpstafetten har arrangerats två
gånger, och "Brandkåren" har vunnit vid båda
tillfällena.
Elljusspårets skötsel har åvilat motionssektionen.
Dess eldsjäl Anders Westman har under åren lagt ned ett
stort arbete på detta.
Senast var i höstas då många hade samlats för
att göra spåret åk-, promenad- och löpvänligt.
Vi schaktade, bröt sten och stubbar, sprängde, jämnade
och fyllde med bark. Resultatet blev en bana med en genomsnittlig
bredd av tre meter. Vi fick den besvärligaste delen av banan
klar, men än återstår omkring hälften av arbetena,
som måste avslutas på grund av kyla och snö. Det
är ett stort arbete som utförts och många av motionsidrottarna
bar ställt upp tillsammans med motions- och skidsektionerna.
Spåret har också blivit en uppskattad anläggning
för den motionsidkande allmänheten.
Det nuvarande elljusspåret hade också en föregångare,
som anlades 1959. Det var 2,5km. och hade delvis annan sträckning,
bl.a. gick spåret då över Rällingen. Till de
drivande krafterna för detta första elljusspår hörde
framlidne Eric Ericsson.
Vad korpidrotten beträffar så hade man på 1950- och
60-talen också bordtennisturneringar för korplag, som omfattades
med stort intresse. Tidigare idkades även hockey-bockey i korporationsform
vissa år.
R. J.
JACKORNA GICK ATT VÄNDAS
För en hel del år sedan gjorde styrelsen ett lovvärt
försök att stärka fotbollsspelarnas självkänsla
genom att inköpa röda jackor åt hela A-laget. Dessa
snitsiga "uniformsjackor" skulle bäras i första
hand vid bortamatcher. Och det måste sägas, att det då
blev ett verkligt prydligt LAIK-gäng, som var ute på resor.
Ett
villkor var emellertid förknippat med de fina jackorna, nämligen
oklanderlig vandel hos spelarna efter matcherna. En rödjackad
LAIKare fick nämligen inte uppträda med konstlad glädje
i kroppen. Detta välmenta reglemente respekterades också
länge och väl. Men så en vacker dag kom en spelevink
på att det gick att vända ut och in på jackan, och
då var den ju inte längre röd ... Den glade gossen
blev dock tämligen ensam om det tricket.
Våra friidrottare skulle på DM i Leksand. På tåget
upp fick diskuskastarna sällskap med självaste världsmästaren
"Slaktar-Harald" Andersson. Han var inte ovillig att lära
ut träningsknep och kom bl.a. in på
allsidig träning för armmusklerna. -Tja, tyckte en av LAIK-pojkarna,
det där tränar jag dagligdags hemma i lagår'n. För
ibland har jag vänster hand och ibland höger när jag
mockar åt korna...
www.langshyttan.nu