I
protokollet från LAIK:s vårmöte den 27 mars 1930
kan man läsa att "en anhållan från Boxningsklubben
L.S.K. att få ingå i klubben godkändes." Det
fanns således tidigare en fristående boxningsklubb, som
verkade under åren 1928 -1929. Då samlades man till träning
i lilla salen i gamla Folkets Hus och som tränare anlitades då
och även senare Edmund Törnkvist från Falun, en av
Sveriges bättre mellanviktare. Det fanns ett strålande
intresse för sporten och anslutningen vid träningskvällarna
var stor. Alla omkostnader klarades av genom insamlingar bland de
aktiva.
Namn
från denna tid, som bör nämnas, är Gustav Hjelm,
Knut Jonsson, Jonas Blomkvist, Fredrik Sjöstrand, Karl Andersson
d.y., Karl Sköld, Folke Wistrand, Birger Eriksson-Glad, Enar
Hammarström och Yngve Granlund.
Anslutningen till LAIK tillkom på initiativ av en boxningsintresserad
brukstjänsteman vid namn Henning Sterner. Den
första sektionsstyrelsen bestod av Karl Andersson d.ä.,
Gottfrid Johansson och Gunnar Isacsson. Vid samma tid uppfördes
sportstugan vid Idrottsplatsen och köket inrättades så,
att det blev lämpligt som träningslokal. I och med anslutningen
till LAIK fick boxarna möjlighet att starta i JM och DM. Gustav
Hjelm blev klubbens förste juniormästare år 1930 i
Avesta efter 3 segrar i velterviktsklassen.
1931 hade LAIK för första gången en egen boxningsgala
med deltagare från BK 29, Falun. Av egna boxare deltog Hjelm,
Jonsson, Blomkvist, Evert Vinlöf samt Holger Nordström.
Den förste LAIK-boxaren, som startade på ett SM var flugviktaren
Evert Vinlöf, dock med mindre framgång. Aktiviteten inom
sektionen var under några typiska mellanår i avtagande,
men år 1935 började en uppryckning. I 1935 års nationella
nybörjarturnering i Stockholm startade Olle Vinlöf i bantamvikt
och Jonas Blomkvist i lättvikt och båda fick fin kritik
för sina insatser. Vinlöf vann sin klass. Blomkvist gick
också långt och förlorade endast mot den slutlige
segraren i klassen.
Under årens lopp tillkom flera aktiva såsom Elof Andersson,
Fritiof Lindgren, Helge Juto, Lars Pettersson, Erik Cederstrand, Ivar
Nordlund, Gösta Andersson, Gunnar Andersson, Nils Larsson och
nyssnämnde Olle Vinlöf. 1936 blev det nya män i sektionsstyret
nämligen Gustav Hjelm, Jonas Blomkvist, Fredrik Sjöstrand,
Gunnar Vinlöf och Edvin Elfsberg. Aktiviteten och intresset växlade
år från år. I årsberättelsen för
år 1938 rapporteras att "klubbens enda representant Olle
Vinlöf skött sig på ett utomordentligt sätt."
Han blev då i bantamvikt mellansvensk mästare och segrare
i en landskapsmatch mellan Dalarna och Västmanland.
Men redan nästa år hade klubben många boxare i elden
och 1941 betecknas som det dittills livaktigaste i sektionens tillvaro.
Då hade boxarna också fått en ny träningslokal.
Ombud för sektionsstyrelsen uppvaktade disponenten Erland Bergh
i lokalfrågan med gott resultat. Lokalerna under gamla mejeriet
byggdes om till en lämplig träningslokal med bl. a. tillgång
till dusch. Det var ett uppskattat tillmötesgående från
den dåvarande platschefens sida.
Boxningen hade vuxit till en livaktig och stark sportgren, Klubbens
boxare startade i alla slag av tävlingar såsom JM, DM,
SJM och SM, uppsvenska mästerskap och landskapsmatcher och var
mycket efterfrågade vid klubbtävlingar. Egna tävlingar
anordnades två gånger om året och dessutom anordnades
uppvisningsboxningar på olika platser. Under hand hade nya pojkar
kommit till träningskvällarna såsom Tore Granström,
Valfrid Stålnacke, Åke Johansson, Bohman, Gösta Persson,
K.-E. Bäck, Ingemar och Holger Malm, Ingvar Björk och Erik
Vinlöf och dessa representerade LAIK vid ovannämnda tävlingar.
Klubben har vid flera tillfällen under åren haft besök
av boxningsförbundets rikstränare Artur Kock. Tidvis har
tränarfrågan lösts genom samarbete med BK Masen, Borlänge.
Till sist en presentation av några av de mest uppmärksammade
boxarna: Gustav Hjelm, vår förste juniormästare, tävlade
en kort tid men var ett ämne till en verkligt stor boxare. Jonas
Blomkvist var en god tekniker medan Knut Jonsson levde högt på
sin hårdhet. Evert Vinlöf, en liten men ettrig flugviktare,
hade litet för bråttom att nå toppen. Tore Granström
var en viljestark fighter med många fina framgångar i
ringen. Erik Cederstrand - en försiktig boxare med stora förutsättningar.
I Lars Pettersson hade vi en hård flugviktare och vidare en
hel rad förmågor såsom Gunnar Andersson i lättvikt.
Nils Larsson i veltervikt, Ingvar Björk i mellanvikt, K.-E. Bäck
i fjädervikt, K. E. Jakobsson i mellanvikt och Olle Seger i lätt
tungvikt.
Olle Vinlöf var dock den som vann de största framgångarna
och nådde näst intill toppen inom svensk boxning i sin
viktklass fjädervikt. Han hade både teknik och hårdhet
och hindret för hans väg till den absoluta toppen var det
fruktade Linnéaesset Kurt Krüger, som sedermera blev proffs.
LAIK hade boxningen i sitt hägn fram till år 1945, då
det än en gång bildades en fristående boxningsklubb.
Långshytte-boxare
1928
Det hände vid första klubbmatchen mot St.
Skedvi, under längdhoppet. Skävi-hoppet Hedin låg
på andra plats och fick inför sista satsningen följande
uppmuntrande tillrop från en expert bland publiken: Ge dej f
-n på att dä ska gå så går dä!
www.langshyttan.nu